Vändpunkt
Igår kom vändpunkten i mitt liv, hoppas jag iallafall.
Jag ska berätta..
(kan iaf säga att kategorin "mitt händelserika liv" verkligen passar in på just, mitt liv)
ända sedan jag var tio år gammal, ungefär så gammal som man som tjej är när man börjar intressera sig för smink, har jag varit intresserad av just smink. började tidigt med kajal och mascara. de första åren använde jag bara svart kajal, sedan blev det svart och vit kajal, ni vet hur man hade den vita kajalen på ögonlocket? haha, ja så iallafall. sedan efter ytterligare ett tag började man även på riktigt med mascaran. sjävklart kladdade jag ofta med den hemma, bara för att få se hur det såg ut liksom :P. ja tror många tjejer, kanske även killar,, gjort det samma.
jag frågade mamma om det fanns några jobb där man faktiskt jobbade med smink (då helt omedveten om make-up artister). hon sa då att det fanns sminköser, förklarade vad de gjorde osv.
det var nog unfefär då jag verkligen bestämde mig för att det var det jag ville jobba med.
mina kompisar sa att jag var knäpp, mest för att det kanske inte var världens mest omtalade yrke, vilket gjorde mig ganska bestört men va tusan, det var ju min dröm!!!
åren gick och det var dags att söka till gymnasiet, självklart tittade jag om det fanns någon utbildning som hade något med smink att göra, men icke. och lärarna frågade varför jag inte ville ha ett riktigt yrke..?
vadå riktigt yrke tyckte jag. ska man inte arbeta med det man tycker om? och vad gör ett yrke till ett RIKTIGT yrke? är det lönen? så länge man får pengar så duger det? jag vet inte om jag håller med om det. jag tycker att man ska få jobba med det man verkligen vill!! sen kan ju vägen dit vara lång, men har man en dröm så har man.
iallafall, tillbaka till min vändpunkt.
jag kom in på barn&fritid, och trivdes ganska bra med det. men drömmen om att få sminka försvann aldrig!
ja menar, som barn frågade kompisarna om jag inte kunde sminka dem, om jag inte kunde tala om hur man skulle göra osv. det ger en viss känsla. en känsla av oövervinnlighet. kanske inte då, men nu.
en känsla av att "hey, jag kan faktiskt det här".
i 1-2an på gymnasiet började jag titta på make-up utbildningar och fick en smärre chock när jag såg vad de kostade.
mellan 35-50.000kr!!! det är grymt mycket pengar för en student!! för vilken människa som helst för den delen..
efter det la jag typ drömmen på hyllan ett tag, trodde jag ja.
kom på mig själv med att när folk frågade mig vad jag ville jobba med så svarade jag nästan alltid "sminkös".....
nu gick jag in för någon dag sen för kanske 458694569843 gången och tittade på dessa utbildningar.. och den här gången fick jag en positiv överraskning. man kan ta det på avbetalning nu!!! :O jag bara shit vaa coolt. började genast stri med CSN om studiestöd, men icke. eftersom det är en privat skola. skit!
så jag skrev till Mariart att jag var intresserad, de skulle hör av sig.
och igår ringde hon.. sa att det fanns platser kvar i Januari, den 19e börjar den. och vem fyller 21 då? JO JAG!
ännu ett tecken liksom :).. vi började prata om lån och grejer, och imorn får jag reda på om jag måste hitta en ny medsökande eller inte. måste ha det eftersom jag inte fyller kvoten för att söka lån själv.
och jag hoppas o hoppas o hoppas att det verkligen går bra!!!!
till er som sa att jag skulle glömma min dröm: skit ner er.
ah.. så det var vändpunkten i mitt liv!
jag uppdaterar om hur det går :)
nu ska jag sova.
godnatt!
puss