D = David
J = Jan

J - "idag måste ni bada, ni är ju jätte smutsiga"
D - "varför då?"
J - "ni är smutsiga"
D - "då ska jag vara under vattnet hela tiden, eller nej jag skojade bara. för då kommer jag ju dö för jag kan ju inte andas.
J - "nej, då skulle jag ta upp dig för det tillåter jag inte"
D - "men då blir du ju blöt om händerna"


Haha... Ja, vad säger man? "då blir du ju blöt om händerna".
hahaha... ja tycker iaf de e hysteriskt roligt...

Iallafall.. denna händelsen var nog den enda roliga på hela denna dagen..
En sån här dag när man helst bara vill lägga sig ner och bara ligga där. inte svara på tilltal, inte röra sig.. utan bara ligga där och låtsas att man egentligen inte existerar..

Existens
hur vet man att man existerar överhuvudtaget?
för att du andas? pratar? går? sover? äter? dricker? ....
hur vet man att allt inte bara är en dröm.?
tänk om det kommer en dag och vi vaknar upp och inser att allt detta bara är en dröm.. vi vaknar upp och är egentligen bara ett barn, ingenting har hänt..

gud vad underbart det vore.

imorse gick jag på en promenad, jag har ont i stjärtmusklerna nu. har aldrig gått den sträckan förut och efter mycket suckande upptäckte jag att det var ENDAST uppförsbacke..-suck-
varför kom jag inte på det efter den första kilometern? Mrs Stupid. Mr Stupid e hemma :D.

igår hade jag lite hemmastyrketräning. det var inte så jobbigt då, men idag har jag sjukt mkt träningsvärk i bröstmusklerna.. haha. vet inte hur mina hemmagjorda armhävningar kunde ta där men.
nu vet jag iaf vilka muskler man använder när man skär kassler :P

dagen i övrigt har vart förjävlig. men det kanske ni har förstått..
david och jag har vart osams mest hela dagen.
det började imorse när han stod och slog på jakob för att jakob inte hade satt på sig ordentliga kläder.
jag sa till david att det är okej och att jakob kunde byta om efter frukosten.
då kom första slaget (o ungen slår inte lite hårt heller) rätt in i magen..
brydde mig inte så mkt om det just då, klockan var 07.00 och jag kände bara att nej jag orkar inte.
skulle då ta fram grynen till davids gröt, då tar ungf*n och klämmer min arm i skafferidörren, han bara står och pressar! då tappade jag mitt tidigare lugna humör och skrek åt honom att gå ur köket..

han låg då och tjurade i sin säng typ 30min lr nåt.. han kunde stannat där hela dagen.

efter jag hämtat dem på SVEA var allt lugnt, vi hade en skön promenad... tills det var dags att kliva på bussen.
det första som irriterade mig då var dessa "nya" bussar.. GAAAHHHHHHHHHHHHH
hur fan tänker de?! de är typ hur höga som helst, hur ska man kunna komma på med en barnvagn???
man kommer inte på om man inte får hjälp av någon, det är 3 höga trappsteg innan man kommit in i bussen, och när man väl kommit in (om man kommer in vill säga) så finns det knappt plats att parkera vagnen.
2 vagnar är en omöjlighet, och var det inte 2 vagnar idag??
JOJOMENSAN.. då blev jag ännu mer irriterad.
irritationsobjekt 3 var jakob och david..-suck-
Jakob - "får jag trycka på den gröna knappen?"..ganska gulligt iof.(den gröna knappen är den med barnvagnen på, den brukar även vara blå. men just idag var den grön).
i samma sekund säger David - "får jag trycka på knappen?"
Mitt svar blir att jag trycker på knappen.. Och hur slutar det? jo, med två gnälliga barn.
-suck-suck-suck-suck-suck-suck-suck-suck-suck-
vi åker iväg och det blir lugnt en stund..
väl framme vid ösby trycker JAG på knappen i tron om att de kanske trodde det var någon annan, men icke då. david har snabbare ögon än stålmannen kan flyga och noterar mkt snart att det var jag.
David - "MEN VARFÖR FÅR DU TRYCKA PÅ KNAPPEN? JAG FÅR ALDRIG TRYCKA PÅ KNAPPEN! DU FÅR ALLTID TRYCKA PÅ KNAPPEN"
detta slutar med gråt och jag blir mer än måttligt irriterad.. dels för att david alltid trycker på knappen(just för att det är så viktigt :s), dels för att det inte är något att bryta ihop över, och dels för att jag redan var irriterad.
jag ber honom att sluta tjura och vara glad, och det är här jag blir av med min allra sista nerv.
ungen sparkar på mig!!!!!!!
då vart jag knäpp och sa till honom på skarpen, jag tänker inte ens skriva vad jag sa.. men då var det nog.
efter mycker om och men följer han med, men gråter typ hela vägen hem.. vet inte om de va för att han skämdes men jag skulle tro det. väl hemma ligger han och tjurar i sin säng.. skönt tänker jag.
han kommer så småningom in i köket, jag tror naturligtvis att allt e lugnt nu.. men nej.
då slänger han ner allt från bordet och bara skrattar....
nea blir arg. säger till honom att gå ut, david vägrar.. börjar istället duka :S
total förvirring hos nea..
så slutade det iaf...

nu vill jag att någon ska skjuta mig..
så trött är jag på denna dagen.

hur har eran dag varit?

älskar dig alessandro!!! shit, va skulle jag göra utan dig?
gå under förmodligen..

+ en förkylning utan dess like på allt detta.
GAHHHH!

/nea.